För ungefär 3 år sen började jag må allt sämre. Eftersom stress och sömnbesvär är vanliga konsekvenser av att bli förälder tänkte jag inte att det var något anmärkningsvärt. Kraftig trötthet redan i mitten av eftermiddagen nästan varje vanlig dag på jobbet, nära till stress, ett lättretligt humör och återkommande känslor av instängdhet, meningslöshet och fundamentalt missnöje med nästan allt omkring mig såg jag som en oundviklig konsekvens av brist på fritid och ett ständigt behov av städning.

Det kan det ha varit, delvis, men inte helt och hållet. När jag försökte träna för att bli av med den stelhet och “känsla av att vara 80 år” som jag börjat få allt oftare blev resultatet att jag nästan tuppade av. Jag hade fått ett fästingbett med efterföljande feber och nackstelhet precis innan jag började må sämre. Annie misstänkte att en infektion kunde ligga bakom min ganska typiska kombination av besvär. Och mycket riktigt hade jag borrelia. Andra tester som Annie hjälpte mig att ta visade på candidaöverväxt, SIBO, förhöjda nivåer av oxalater, problem med mitokondriernas funktion, oxidativ stress och näringsbrister.

På väldigt kort sikt när jag började behandla borrelian mådde jag faktiskt sämre. Jag kände mig sjuk och tolkade plötsligt alla besvär som om jag borde vara hemma och ligga i sängen. Men jag provade att äta de antibakteriella och immunförsvarsstärkande medel som Annie föreslog, och det dröjde ett par veckor av daglig behandling innan det började kännas bättre.

Jag är inte längre trött varje dag, jag får inte samma utbrott över trivialiteter som oreda i hemmet, och delar av kroppen gör inte ont utan anledning. Framtiden ser ljus ut och jag är inte färdig än. Allt har inte blivit perfekt men skillnaden är stor. Annie har hjälpt mig något oerhört med att förklara vad som har hänt och vad det finns för något att göra åt det. Det är annorlunda än vad som hände när jag gick till en läkare, som lät ta några prover som inte visade något ovanligt och sen inte sa ett ljud mer. Jag hade kunnat gå runt med en infektion hur länge som helst.

Viktnedgång och tandköttsproblem (Maria, 61)

För ett tag sedan kom jag till insikt över att jag stadigt och omärkligt ökat i vikt det senaste decenniet, jag har alltid tyckt att mat tillhör livets goda! Jag borde, som man säger ”göra något åt övervikten”. Jag hade också lättare tandköttsproblem som oroade mej och min tandläkare. Jag har själv en del traditionella kunskaper i de nationella rekommendationer som finns kring mat, där framför allt rädslan för fett varit det dominerande. Detta, inser jag nu, medför oftast att behovet av kolhydrater ökar istället. Jag, liksom de flesta, tycker förstås om sötsaker, bakverk och bröd. Jag fick inga råd kring kosten av min tandläkare, bara om rengöringsmetoder. Däremot förklarade Annie för mej om hur sötsaker bidrar till ohälsa och att även bröd och potatis hör till de snabba kolhydrater som nästan kan jämställas med socker. Jag började därefter dra ned ganska rejält på mängden sötsaker, bakverk, bröd, potatis och pasta. Det gick ganska lätt att gå ned ca 13 kilo och jag har behållit denna vikt sedan dess! Ibland går det uppåt något eller några kilon men nu vet jag orsaken och även vad jag kan korrigera. Som bonus säger min tandläkare och tandhygienist, till en början lite förvånat, att allt ser jättebra ut med mina tänder & tandkött! Det är skönt att leva livet lite lättare och jag har dessutom inte gjort avkall på min matglädje!