Del 2. Inflammationshinken

I förra inlägget redogjorde jag för alla element i våra liv som bidrar till ohälsa genom att direkt eller indirekt öka inflammationen i kroppen. Inflammation är lite som en hink som fylls på med vatten. För varje sak som bidrar till inflammation så ökar vattennivån, och när den svämmar över får vi symptom. Eftersom hinkens storlek är individuell (p.g.a. genetiska förutsättningar) har vi olika nivå av känslighet.

Inflammation uppstår alltid av en anledning

Jag ska göra mitt bästa för att förenkla detta mycket komplexa fenomen som kallas inflammation. Inflammation är en effekt av kroppens försvarsarbete mot patogener, gifter, allergener och cellskador och karaktäriseras av smärta, rodnad och svullnad. Dess syfte är att avlägsna skadegörande ämnen och främja läkning. Immunceller aktiveras när de kommer i kontakt med skada eller skadeämne och signalerar till andra immunceller att komma till platsen och utföra sina sysslor.

Notera alltså att inflammation är en absolut nödvändig del av kroppens försvarsmekanism och alltid uppstår av en anledning. Den kan vara akut eller kronisk. Akut kan ibland övergå i kronisk om immunförsvaret inte helt kunnat eliminera det skadegörande ämnet. Då kan ett ändlöst skyttegravskrig ta vid antingen tills det skadegörande ämnet avlägsnas eller tills immunförsvaret stärkts så pass mycket att det kan övervinna problemet.

Ett steg i arbetet är att bilda antikroppar, också kallade immunoglobuliner. En typ av immuncell som kallas B-celler märker patogener eller proteiner med dessa antikroppar som signalflaggor till andra immunceller att eliminera dem.

När hinken blir full

När den så kallade hinken svämmar över uppstår sjukdomssymptom. I konkreta termer händer detta när inflammationsnivån blir så hög att en viktig säkerhetsmekanism i kroppen inte längre hinner med. Mekanismen förhindrar i normala fall att antikroppar bildas mot kroppens egna proteiner. Vid hög belastning hinner den inte verka snabbt nog och resultatet blir att immuncellerna börjar attackera ens egen vävnad (s.k. friendly fire).

Ibland är vad som kallas molekylär mimikry inblandad. Det innebär att ett protein eller en del av ett protein från en patogen eller från ett livsmedel tar sig in i kroppen via t.ex. tarmarna, vilket upptäcks av immunförsvaret som identifierar detta som främmande och riktar in sig på att bryta ner det. Olyckligtvis liknar många av dessa molekyler delvis kroppens egna proteiner och därför bildas ofta så kallade auto-antikroppar som angriper dessa liknande proteiner i kroppens vävnader.

När hinken är full och mekanismen som ska slå immuncellerna på fingrarna och säga aja-baja har slutat fungera, eller är för upptagen på annat håll, så tillåts processen fortgå och skador uppstår – kroppens egna proteiner markeras felaktigt som inkräktare och förstörs; detta är autoimmunitet.

Att någon har auto-antikroppar betyder dock inte alltid att denne har symptom. Många som upplever sig som friska har auto-antikroppar mot diverse kroppsegna proteiner i blodet – det krävs att nivån går över en viss gräns för att det ska uppstå problem. Ibland kan man kan även detektera auto-antikroppar mot ett visst protein många år innan man märker några kliniska manifestationer, och på så sätt förutspå vem som kan komma att drabbas av en viss sjukdom.

Generell inflammation drivs av inflammatoriska förmedlingsmolekyler

Samtidigt som auto-antikropparna bildas pågår förhöjd generell inflammation i form av cytokiner, kemokiner, vasoaktiva aminer med mera som driver runt. Dessa molekyler bidrar till en ond cirkel med stigande systemisk inflammation då de i sig aktiverar fler immunceller. De är inte enbart av ondo utan frigörs av kroppen utav en anledning. De är en slags förmedlingsmolekyler som behövs för att bekämpa infektioner och signalera att cellerna måste mobilisera sig mot angripare. De ökar eller minskar dessutom uttrycket av ett enormt antal gener. Dessa geners proteiner kan vara direkt pro-inflammatoriska eller ha andra funktioner, som att förändra metabolism eller fysiologi. De kan dock orsaka hormonresistens och skador på organ i processen. De mäts ofta i blod eller vävnad som bio-markörer för inflammation.

Inflammationskaskaden med aktivering av immunceller och cytokiner stoppas enklast genom att man tar bort inflammationskällorna. Då kan säkerhetsmekanismen börja fungera igen, och produktionen av antikroppar går ner. Det är en vanlig uppfattning att systemisk inflammation har förmågan att helt och hållet driva sig själv och fortsätta i all oändlighet, men det är biologiskt orimligt och jag är övertygad om att denna uppfattning är inkorrekt.

Det typiska tillvägagångssättet när man ska behandla inflammatoriska sjukdomar är att blockera förmedlingsmolekylerna eller aktivera anti-inflammatoriska receptorer istället för att avlägsna inflammationskällan. Det gör man med läkemedel som t.ex. kortison, COX-2-hämmare och TNF-alfahämmare. Ibland är detta tillvägagångssätt framgångsrikt, men alltför ofta orsakar det ett stor antal mer eller mindre farliga biverkningar. Det undanröjer dock aldrig orsaken till att inflammationshinken har svämmat över från början.

Behandlar man källan minskar symptomen

Det är allmänt ansett att när kroppen väl har lärt sig tillverka en viss antikropp (t.ex. mot ett eget protein) så kommer den att fortsätta göra det för alltid. Det stämmer att man inte kan få kroppen att glömma hur man producerar antikroppar som den en gång lärt sig tillverka. Och visst kan en viss typ av antikropp (IgG) finnas kvar månader och år efter t.ex. en övergången infektion. Men det är osannolikt att en övergången infektion skulle kunna vara en så stor källa till generell inflammation (cytokiner etc) att den kan orsaka svår, progressiv sjukdom hos en person i tiotals år. Något måste hålla tillbaka personens system från att återgå till homeostas. Med andra ord: om den ursprungliga källan till sjukdom faktiskt skulle vara borta så måste det finnas ytterligare något annat som överaktiverar immunförsvaret och som bör adresseras.

Otaliga exempel från verkligheten visar att genom att få ner inflammationen så kan man få kroppen att minska sin antikroppsproduktion dramatiskt. Detta kan i teorin bero på att säkerhetsmekanismerna börjar fungera igen. B-celler producerar många olika antikroppar som fäster på olika proteinsekvenser hos en patogen och kanske kan kroppen då äntligen identifiera vilka som reagerar med kroppens egna proteiner och avlägsna dessa, och behålla övriga. Men trots att många infektioner går över är det inte ovanligt att en obehandlad infektion blir kronisk, speciellt vektorburna infektioner och infektioner i munhålan. Dessa kan då bli en mycket kraftig källa till inflammation.

Kontentan är alltså att genom att behandla grundorsakerna så kan du få kroppen att producera minimalt med antikroppar och vända ett sjukdomsförlopp för att kanske till och med bli helt symptomfri.

Del 3. Har du en inflammatorisk sjukdom (utan att veta om det)?

Fortsatt läsning

Origin and physiological roles of inflammation

Mechanisms of human autoimmunity

 

Ta en titt på det övriga innehållet:
Konsultationer
Forskningssök, -tolkning och -förmedling
Föredrag
Kontakt
Berättelser från nöjda kunder
Hälsotester
Hälsoformulär


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s