Del 5. Sjukvården klarar inte av komplexa sjukdomsfall – vi behöver funktionell medicin

I mitt förra inlägg listade jag ett antal misstag som sjukvårdspersonal ofta gör. Här vill jag ytterligare utveckla hur den vanliga sjukvården och forskningen inte räcker till, samt vad funktionell medicin är.

Om sjukdomars genetiska grund

Både forskning och vård lägger alldeles för stor vikt vid genetiska orsaker till välfärdssjukdomar. En djupdykning i den medicinska litteraturen visar att det genetiska bidraget till inflammatoriska sjukdomar oftast är mycket litet och indirekt. De flesta studier visar att det finns en genetisk komponent som ökar individers känslighet för att utveckla t.ex. autoimmuna sjukdomar, men det finns alltid en utlösande faktor (med undantag för ett mindre antal renodlat genetiska sjukdomar). För att citera Rioux & Abbas: ”Somliga personer ärver en olycklig kombination av genetiska sekvenser som gör att deras immunförsvar vänder sig mot egen vävnad när det kommer i kontakt med en extern trigger.”

Jag tycker att betoningen på genetiska orsaker är olycklig. När det för en tid sedan blev möjligt att sekvensera genomet hos stora grupper hamnade genetiken i ropet. Folk var förväntansfulla och hoppades att vi äntligen skulle kunna hitta orsaken till varje sjukdom i våra gener. Många måste ha blivit oerhört besvikna när det inte var så enkelt, när det visade sig att en viss genvariant ofta ökade risken för att utveckla en viss sjukdom med endast ett par procent, eller bara i kombination med andra genvarianter och inte heller då särskilt mycket. Att många som bär på dessa genvarianter aldrig utvecklar den associerade sjukdomen blev ett besvärande faktum. Det blev även studierna som visade att även om en specifik genvariant ökar risken för en sjukdom så kan personer utan den utveckla sjukdomen i alla fall. Det ska nämnas att genernas betydelse skiljer mellan olika sjukdomar. Till exempel är typ 1-diabetes och hypotyreos sjukdomar som anses ha stor ärftlighet medan genvariationer endast har litet inflytande på ledgångsreumatism och MS.

Att fokusera på det genetiska bidraget till inflammatoriska sjukdomar är ett misstag eftersom det ger en så liten del av bilden. Det man glömmer är att…
… förekomsten av inflammatoriska och metabola sjukdomar har ökat dramatiskt i modern tid medan våra gener inte har förändrats.
… människor kan vara friska i många årtionden innan sjukdomarna slår till, trots att de har samma gener hela livet (det ska dock sägas att det finns några genetiska sjukdomar som av olika anledningar visar sig först senare i livet).
…många autoimmuna sjukdomar går i skov. Hur skulle en genetisk sekvens som är konstant kunna orsaka det?
… även om en del sjukdomar har visats kunna gå i arv är väldigt många fall sporadiska utan någon känd ärftlighet. Observera att även om en sjukdom ”ärvs” i en familj så kan det bero på att man har utsatts för gemensamma triggers i kombination med genvarianter som ökar risken.

Låt oss titta på exemplet med typ 1-diabetes. Detta är en av de autoimmuna sjukdomar där genetisk ärftlighet anses spela absolut stor roll. Ändock visar ett medelvärde taget från sju studier att i de fall en enäggstvilling utvecklar typ 1-diabetes så utvecklar den andra tvillingen samma sjukdom endast i 35% av fallen. Enäggstvillingar bär på exakt samma gener så varför utvecklar hela 65% aldrig diabetes? Svaret är att det behövs en miljöfaktor (trigger). Man kan också spekulera i huruvida en hel del av de 35 procenten kan ha kommit i kontakt med samma trigger som sitt syskon.

Trots detta hänger den genetiska förklaringsmodellen kvar. Betoningen på genetik är bekväm för läkare, för om de kan luta sig mot den behöver de inte lägga ner en massa tid (som de ändå inte har) till att leta efter möjliga orsaker. Intressant nog har jag även noterat att många patienter föredrar genetiska förklaringar, möjligtvis för att…
… det framstår som den troligaste förklaring eftersom andra familjemedlemmar eller släktingar har samma sjukdom.
… det var den förklaring man hörde först (och den förklaring människor hör först tenderar att fastna).
… det gör att man slipper skuldbelägga sig själv.
… det tar bort pressen att ändra livsstil eller gå den mödosamma och ibland dyra vägen att söka behandling utanför den vanliga sjukvården.
… det tillåter en att ha kvar sin tro på sjukvården, att ens läkare vet allt som man behöver veta och att ansvaret för att bli bättre inte ligger på ens egna axlar.

Med det sagt så kan information om ens genetiska förutsättningar ibland ge värdefull information om vilka cellulära processer som fungerar ineffektivt och vilka signalvägar som skulle kunna stödjas för att återfå hälsan.

Om läkemedel

Det är inget fel med läkemedel i sig. Jag har inte mycket till övers för fundamentalistiska idéer om naturligt och onaturligt. Vissa läkemedel är fantastiska och många är absolut nödvändiga. Alla medel är tillåtna när man har som mål att göra någon frisk. Problemet är att de flesta läkemedel sällan fungerar bra för personer med inflammatorisk eller metabol sjukdom, eller påverkar kroppen på sätt som inte var meningen.

Min största invändning mot många läkemedel är dock att de inte behandlar grundorsakerna (med några undantag såsom antimikrobiella läkemedel) utan behandlar symptom och låter under den underliggande sjukdomsprocessen fortsätta. Detta innebär ingen verklig förbättring. Det riktiga problemet lämnas orört, tillåts ligga och pyra och kan orsaka andra symptom, tära på organismen (personen), föråldra denne i förtid och kanske leda till ett skadligt och dyrt läkemedelsberoende.

Om att vänta på att forskarna ska hitta ett botemedel

Eftersom jag själv har forskat så vet jag att det går långsamt. Forskning måste få ta tid. En välplanerad studie tar ofta flera år att genomföra och innan några lovande resultat kan användas kliniskt måste många andra studier bekräfta dessa resultat. Media rapporterar ofta om upptäckten av en sjukdomsmekanism eller en ny behandlingsidé, och det är toppen. Men som läsare kan man få den felaktiga bilden att ett botemedel finns runt hörnet.

Tyvärr tror jag inte de flesta sjuka personer som läser om nya, hoppfulla vetenskapliga fynd inser hur avlägset den kliniska användning av dem ligger. Kanske kommer resultaten inte att användas i behandling på flera årtionden, om ens någonsin – många lovande idéer blir det inget av. Och vissa av de effektivaste behandlingsmetoderna kommer kanske inte att studeras alls inom vår livstid.

Kort sagt har de kroniskt sjuka oftast inte tid att vänta på rätt forskning och de som önskar bli friskare behöver ta saken i egna händer.

Om funktionell och individanpassad medicin

Det är inte standard inom vården idag att leta efter grundorsaker till sjukdom. Det är för svårt och tidskrävande och de flesta har inte kunskapen som krävs. Funktionell medicin å andra sidan, ser på din kropp som en helhet och beaktar alla symptom och hela din sjukdomshistoria med avsikten att behandla de underliggande orsakerna till sjukdom. Jag har insett att många utövare inom s.k. komplementär medicin såsom näringsterapeuter, naturläkare, kiropraktorer etc. inte bara kan se helheten bättre än vanliga läkare men de är också ofta mer vetenskapligt inriktade och pålästa (i motsats till vad man kanske kan tro). Det är de som är uppdaterade om den senaste forskningen, kan sin cellbiologi och genetik, faktiskt använder sig av den och har större framgång med sina patienter.

Men dessa utövare kan också begå misstag. Vissa kanske fokuserar på en eller några få fenomen och tror att det/de är nyckeln till allt . Vissa tror att nästan allt orsakas av stress (även om det faktiskt ofta är den vanliga vården som tror detta), en annan tror att allt är gluten, eller borrelia, eller mögel, D-vitaminbrist eller amalgam. Eller att akupunktur är lösningen på allt. Ibland gör forskare på dessa områden samma misstag eftersom de noterar samband mellan ett visst fenomen och en lång rad sjukdomar.

På så sätt använder en del av dessa utövare bara en handfull olika behandlingsmetoder – kanske samma metoder som gjorde dem själva friska en gång. Samma sak gäller på onlineforum, Facebookgrupper o.d. där vissa medlemmar (med goda intentioner) uppvisar en tvärsäkerhet på att just en specifik metod är lösningen på allt, och om du inte blir friskare så gör du något fel. Jag har förståelse för det, men det är synd.

Mitt mål är att istället använda ett brett batteri metoder för att ta reda på vad som har orsakat någons sjukdom och fokusera på deras unika mix av miljöfaktorer och genetiska förutsättningar. Jag vill informera mina kunder om vilka effektiva strategier och behandlingar som i just deras fall kan hjälpa till att vända trenden såsom nutrition, stress- och traumahantering, infektionsbehandlingar med mera. Jag tror starkt på att ge individbaserade råd.

Del 6. Hur jag arbetar

 

 

Ta en titt på det övriga innehållet:
Konsultationer
Forskningssök, -tolkning och -förmedling
Föredrag
Kontakt
Berättelser från nöjda kunder
Hälsotester
Hälsoformulär


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s