Min egen hälsoresa

Företagsporträtt i Stockholm UppsalaKorta versionen för dig som har bråttom

Jag utvecklade en kronisk, inflammatorisk smärtsjukdom under en tid när jag levde fel på alla tänkbara sätt. Sjukvården kunde inte hjälpa mig – när jag till slut fick en diagnos fanns ingen fungerande behandling. Jag upptäckte så småningom vilken enorm effekt kosthållningen hade på mina symptom och bytte först till lågkolhydratkost och senare till en variant av paleokost. Jag tog hjälp av en expert på kroniska sjukdomar som hittade ytterligare bidragande faktorer. Dessa behandlades och idag är jag nästintill helt symptomfri. Jag jobbar idag som specialiserad rådgivare för att hjälpa andra att göra samma resa som jag.

Långa versionen

Jag började få symptom under en tid när jag gjorde nästan alla misstag man kan göra. Min kost bestod av alldeles för mycket spannmål, kolhydrater, socker och mjölkprodukter. Vete var min absolut största energikälla och nästan allt jag åt var inflammatorisk mat. Jag stressade, sov dåligt, vände ofta på dygnet och var alldeles för lite ute i solen och i naturen. Jag tränade, men oregelbundet. Jag var i total obalans, men förstod det inte då. Jag hade förmodligen svår näringsbrist och akut D-vitaminbrist. Varningstecken hade egentligen funnits där i många år i form av allsköns symptom som jag knappt tänkte på. Men långsamt uppstod något mer: en ovanlig typ av systemisk smärta.

Smärtan blev långsamt värre och jag gick från läkare till läkare, alla lika frågande till mina symptom. Testerna som togs visade oftast ingenting, men de var alla av mycket basal karaktär. Ibland förekom någon avvikelse men man tog inte reda på varför de avvek. Remisser som skickats ut till specialister kom tillbaka. Jag kände mig misstrodd, förtvivlad och ensam.

Till slut var det min före detta chef, en professor på Uppsala universitet, som kläckte diagnosen. Senare fick jag denna diagnos bekräftad av en av få experter i världen på just denna sjukdom – en amerikansk läkare jag själv ordnade möte med när hon besökte Stockholm. Men trots att jag nu hade en diagnos var det ingen som kunde hjälpa mig med symptomen. Då och då påstod läkare att sjukdomen inte fanns. Inget läkemedel hjälpte, förutom kortison i mycket höga doser, och det var inte aktuellt att fortsätta med det p.g.a. risk för biverkningar. Jag fortsatte att leta efter möjliga behandlingar. Jag gick på många läkarbesök och har under åren testat hela 44 olika läkemedel, behandlingar och kosttillskott varav ingen utom kortison gav någon som helst effekt. Jag vågar inte ens föreställa mig vad detta har kostat mig rent ekonomiskt. Däremot har det gett mig den värdefulla insikten att placeboeffekten inte fungerar på mig, och att när något väl fungerar är det på riktigt.

I hopp om att gå ner några kilo provade jag en sommar LCHF och märkte till min stora förvåning att smärtan minskade av detta, bara på några dagar. Och varje gång jag provade att äta socker ökade den igen. Detta ingav hopp! Om symptomen kan gå upp och ner kan de kanske försvinna helt? Jag började förstå hur socker bidrar till ohälsa. Detta var ca två år efter att symptomen började och efter detta blev de inte så mycket värre. Hade jag inte upptäckt så tidigt att lågkolhydratkost gjorde mig bättre misstänker jag att mitt tillstånd hade försämrats snabbt om jag hade fortsatt att äta som jag gjorde. Jag kunde hela tiden fortsätta jobba och utvecklade aldrig någon handikappande smärta.

Så småningom drog jag slutsatsen att min sjukdom var inflammatorisk, möjligen autoimmun. Jag hörde att personer med autoimmun sjukdom kunde lindra sina symptom genom att utesluta vissa saker ur sin kost, t.ex. mjölk. Jag älskade mjölkprodukter och satte mig motvilligt ner för att googla detta. Jag hittade information om en mycket strikt variant av stenålderskost och bestämde mig för att prova. Effekten var snabb och dramatisk; efter bara några dagar kunde jag känna hur inflammationen lade sig ytterligare. Och majoriteten av nästan 60 andra symptom försvann eller förbättrades enormt. Äntligen försvann den oro som jag känt kring min sjukdom och ersattes av nyfikenhet och driv att gå ännu längre.

När jag fick mitt andra barn blev stressnivån så hög och tidsbristen så påtaglig att jag hade svårt att följa den strikta kosten. Symptomen kom tillbaka. Vid det här laget hade jag dock hunnit nörda ner mig riktigt ordentligt om autoimmuna sjukdomar och visste att det ofta fanns många saker som låg bakom. Jag hittade en behandlare i USA som jag snabbt fick ett enormt förtroende för och som kunde cellbiologi, genetik och kroniska sjukdomar. Han höll sina konsultationer via videochatt vilket gick alldeles utmärkt. Han ställde rätt frågor, ordinerade rätt tester och hittade ett antal orsaker till min höga nivå av inflammation. Han behandlade mig och återigen var effekten snabb och dramatisk. Jag är nu nästan helt symptomfri och får nypa mig i armen ibland (och det gör inte ens ont längre!). Jag håller mig i stort sett till low carb paleokost men verkar kunna äta en del mjölkprodukter och annat utan problem. Jag behöver inte göra allting rätt – bara tillräckligt för att hinken inte ska svämma över.

På denna resa har jag lärt mig inte bara om betydelsen av kost, livsstil, toxiner och infektioner för utvecklingen av inflammatoriska sjukdomar utan också studerat en mycket stor mängd vedertagna och experimentella metoder för att behandla kronisk sjukdom av alla möjliga slag. Jag var föräldraledig efter min disputation, och under den tiden växte behovet av att sprida mina kunskaper och hjälpa andra att återhämta sig från sjukdomar som betraktas som obotliga. Det är mitt kall, något som vuxit fram ur hundratals framgångshistorier jag läst – somliga berättar att de har varit beredda att ta sitt liv p.g.a. sina plågor innan de i sista stund upptäckte hur de kunde läka sig själva. Min övertygelse om att det hela styrks också av det faktum att mina råd har kunnat hjälpa personer i min närhet som jag bryr mig om.  Webben fylls ständigt på med dessa historier, där patienten själv tagit makten och lyckats. Det enda jag kan ångra är att jag själv inte tog hjälp tidigare av någon som har förmågan att se helheten, ställa rätt frågor och förstå att allt har en orsak. Jag vill vara den personen för andra.